-Hej! Det är jag som är fibro

-Och jag ska bo här hos er nu i X antal år.
-Men men varför då?
-Jo men nånstans ska jag väl ha tak över huvet.
-Jaha men varför just hos oss? Vi har inte plats.
-Åjo ni har plats så det räcker, och förresten så behöver jag inte så mycket utrymme.
-Jaha, ja vad kommer att hända nu då?
-De ska jag tala om för dig. först ska jag slå mig till ro i AnnaLena sen ska jag se till att hon börjar få konstant värk i hela kroppen. Och här ska jag stanna i tid och evighet. Hon kommer att få diagnosen fibromyalgi och då sätter jag in stöten. Hon kommer att bli deprimerad och medicinerna som hon får mot värken och depritionen kommer att gör henne förändrad. Du kommer att se ett likgiltigt grått skal som bara finns runt omkring dig. Du kommer inte att känna igen henne för hon liknar inte den AnnaLena som du blev kär i. Men jag kan glädja dig med att om hon inte ger upp så kommer den där glada, spontana, roliga underbara tjejen fram igen. Sen kommer hon att bli trött, dygnet runt dessutom, men hon kommer inte kunna sova nätterna igenom. Jag ska se till att om hon rör sig för mycket ska det göra ont och om hon sitter stilla för mycket ska det göra ont. Sen ska jag ge henne dåligt samvete för att hon känner att hon måste vara trevlig och glad mot er i familjen, när hon egentligen bara lägga sig i ett hörn och dra täcke över huvet.
-De lät ju roligt....varför i helvete existerar du? Du förstör en underbar människas liv!!
-För att jag älskar att jävlas med folk*skrattar*

I morse när jag kom hem efter att ha skjutsat Alex till dagis så hade AnnaLena gjort frukost åt oss (som vanligt) och tänt ljus i köket, riktigt mysigt måste jag säga. Det värmde bra nog i kylan....